5 april 2011

Vårtecken


Glada i hågen hade vi planerat för vårtecken redan första helgen i april, men hade inte riktigt haft med i beräkningarna att vi skulle ha en rekordlång och kall vinter bakom oss. Att det skulle hällregna hade vi inte heller med i planerna, men ändock dök det upp nio ivriga små knoppar med föräldrar till träffen.

För att komma undan värsta störtfloden spännde vi upp en pressening mellan träden och vår nya koja gjorde naturligtvis succée hos våra små knoppar. Härunder sjöng vi namnvisan innan vi drog ut och hjälpte mamma Knopp att hitta de förrymda knoppbarnen på en lite mer skyddad plats inne i skogen.

För första gången vågade vi oss också på en liten lek och det var kul att se hur alla knoppar var med på noterna. En av ledarna tog vår "mamma Knopp-skylt med sig" och ställde sig mittemot barn och föräldrar som stod uppradade ca 10 meter bort. Mamma Knopp ropade "Kom mina små knoppar", knopparna svarade: "som vadå?" och fick sedan ta sig fram till mamma Knopp som olika djur beroende på svaret: flygande som fåglar, krälande som maskar, hoppande som kaniner.... Mycket skratt blev det!

Vi sjöng ett par bekanta sånger och introducerade ännu en ny knoppvisa:

Knoppvisan (små grodorna):
Små knopparna, små knopparna är gulliga att se x2
Båd ryggsäck, båd ryggsäck och stövlar hava de x2
Å hahaha, å hahaha, å hahahahahax2

Åter under presseningen skulle vi passa på att titta lite på vårtecken på bild och ett par medhavda videkissar, men barnen visade tydligt att det var dags för fika. Med våra småttingar är det bara att vara flexibel, så fika fick det bli. Ryggsäckarna kom fram och tillsammans läste vi och viftade fingrar till en ny fikaramsa:

Jag är hungrig, sa Tummetott
Det är jag med, sa Slickepott
Vi tittar i ryggsäcken, sa Långeman
Där finns säkert något gott, sa Gullebrand
Det äter vi opp, sa lilla Vicke Vire!

Efter fikan fick barn och föräldrar varsitt snöre för att gå iväg och hitta varsin Knopp fröken - dvs ett lövträd som vi kan följa genom knoppstadie och lövsprickning framöver Vi får hoppas att de diskreta snörena sitter kvar nästa gång och att alla kommer ihåg var i dungen deras egen lilla Knopp fröken står.

Innan vi skiljdes åt lekte som vanligt Björnen sover på en för dagen dyblöt pressening.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar