För egen del tillbringade jag morgonen på ett flyg, men son och make rapporterar att vår knoppgrupp hade ännu en ljuvlig söndag på vår lilla "lägerplats" nere vi Kungsbackafjorden på temat hinderbana.
Våra ett- och tvååringar älskar sina rutiner och som alltid hade det sjungits namnsång, letats efter mamma knopps förrymda barn och sjungits ett par sånger. Vår mest musikaliska ledare hade gjort en insats med att luska ut melodin på en ny knoppvisan med rörelser, så nu har vi ännu en sång på repertoaren:
Nu jag är en liten knopp (klappa händerna)
Jag vill gärna sticka opp (händerna upp)
Plocka bär det är så gott (äta bär)
Åh, vad det är roligt (klappa händerna)
Hinderbanan byggdes likt förra gången med enkla medel, men blir naturligtvis en höjdpunkt för en aktiv liten knopp. Barnen samlade små pinnar som lades på rad och hoppades över, man sprang sicksack mellan plockade stenar, och en tunnel att springa igenom fixades med en presenning i träden innan man till slut balanserade i mål på ett snöre.
Nu jag är en liten knopp (klappa händerna)
Jag vill gärna sticka opp (händerna upp)
Plocka bär det är så gott (äta bär)
Åh, vad det är roligt (klappa händerna)
Hinderbanan byggdes likt förra gången med enkla medel, men blir naturligtvis en höjdpunkt för en aktiv liten knopp. Barnen samlade små pinnar som lades på rad och hoppades över, man sprang sicksack mellan plockade stenar, och en tunnel att springa igenom fixades med en presenning i träden innan man till slut balanserade i mål på ett snöre.
Välförtjänt fika och björnen sover fick avsluta en mysig morgon. Nu längtar mamman i den här familjen mer än någonsin till söndag om två veckor när vi ska titta på efterlängtade vårtecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar