Hinderbana

Näst sista gången för terminen och vi gläds åt att uppslutningen är god trots både rusk- och förkylningstider. Barnen börjar nu växa ikapp varandra mer och mer och snart tar alla våra 21 små knoppar sig fram för egen maskin. Tack och lov för det när vi idag hade hinderbana på schemat för lite extra rörelse som gör gott i novemberkylan.

Namnsången är vardagsmat för knattarna och nu ser vi hur flera av dem börjar blicka bort mot mamma knopps träd redan innan vi hunnit runt ringen. De förrymda knoppbarnen ska samlas in och idag introducerade vi en ny liten visa till repetoaren:

Vi äro små knoppar vi, klapp-klapp (2 ggr)
Vi sitter i skogen
och sjunger och trallar
Vi äro små knoppar vi , klapp-klapp

När halva gruppen precis lärt sig gå får man komma ihåg att hålla aktiviteterna på en nivå så att alla kan vara med och vi ville dessutom till största delen använda oss av "hinder/redskap" som vi hittar naturligt på vår lägerplats. Barnen med föräldrar skickades iväg att hitta varsin pinne och en sten och sedan lade vi ut fynden på rad. Pinnarna hoppade vi över till glada tillrop och mellan stenarna sprang vi sicksack med en stödjande hand från mamma eller pappa.

Sedan lystrade vi noga mot skogen och tyckte oss höra ett gäng elefanter stampa i fjärran! Ett snöre utlagt på marken blev spindeltråd och därpå balanserade barnen i tur och ordning med sina föräldrar medan gruppen sjöng "en elefant balanserade" - stor succé!

I skogen fanns en pressening uppspänd och därunder kröp vi in som små tomtar och sjöng naturligtvis "i ett hus vid skogens slut". Mysigt tyckte barnen och hade det inte varit för att fikan hägrade, så hade säkert en och annan knopp insisterat på att stanna i "huset". Det fikades, somnades i några av vagnarna och barnen som  hade lite ork kvar avslutade som vanligt med att kura ihop tillsammans och sjunga "björnen sover".

Ännu en härlig söndagsmorgon i skogen och nu har vi bara avslutningen kvar innan juluppehållet. Jag misstänker att både en och annan knopp och förälder kommer att längta till den nya terminsstarten i vår.

Svampar

Novembermorgnar som den här trodde man knappast existerande - strålande sol från en klarblå himmel, hög frisk luft och inte det minsta bekymmersamt att termometern stod på ett par grader under nollan. Tolv glada barn kom fullt utrustade i vintermundering och föräldrarna såg lite extra laddade ut när solen sken på allas vinterbleka kinder.

Varje gång förundras jag över hur snabbt och lätt vi tar oss den rejäla promenaden till vår lägerplats mellan skogsdungen och stranden och idag var inget undantag. På plats började vi  som vanligt med namnsången och snacka om att barnen gillar sina rutiner när i alla fall hälften av dem sedan direkt började titta bort mot trädet där Mamma Knopp sitter och spanar efter sina förrymda knoppbarn.

Dagens tema var svamp, vilket så här med facit i hand borde ha planerats in tidigare på terminen innan frosten förvandlade alla fina svampar till svarta små stinkbomber. Inget som skulle få hindra oss, så vi höll till godo med att placera ut laminerade färgbilder på kantarell, Karl Johan, trattkantarell, ängschampinjon och en stilig röd flugsvamp. Därtill hade vi med en svampkorg med lite nödtorftiga champinjoner från matbutiken och  fejkade flugsvampar.

Helt klart ett utmanande tema att försöka göra ta ner på rätt nivå för ett- och tvååringar, men vi pratade lite om att man aldrig får smaka på svampar innan man visat dem för en vuxen, att djur som sniglar och ekorrar gärna mumsar på svamparna ute i skogen och att man ska ha en korg med sig när man går ut för att plocka svamp. För egen del hade jag tagit mig vatten över huvudet med att föreslå den gamla sången Har du sett herr kantarell bort i enerbacken, tror nog det hade räckt fint med en enklare text som:

Svampsång (Melodi: Bä bä vita lamm)

Svamp, svamp lilla svamp
var är du någon stans?
Svamp, svamp lilla svamp
var är du någon stans?
Under någon gren
bredvid någon sten
eller i mossan den tittar opp.
Dagens höjdpunkt för barnen var som alltid fikan och sedan vågade de sig nästan allihopa på att vara björnungar till Björnen sover innan vi vandrade hemåt igen.